Weilyn

– Och var kommer du ifrån då?

– Från USA, svarade han sanningsenligt.

– Å ursäkta, blev det nu betydligt hövligare svaret, jag trodde i hastigheten att du var invandrare!

Episoden visar att inte alla utlandsfödda betraktas som invandrare, även om de tekniskt sett är det. Vi anser att det är hög tid att sluta använda ordet ”invandrare” i media och i det offentliga samtalet.

Episoden visar inte alls på att inte alla utlandsfödda betraktas som invandrare, utan snarare att en av debattörernas kompisar en gång talade med någon som inte riktigt har koll på vad ordet invandrare betyder. Att de baserar sin, ganska radikala, slutsats på ett enskilt samtal visar dock rätt tydligt på att de inte har full förståelse för hur man skall dra en slutsats.

Varför detta? Därför att ordet dels är felaktigt, dels är utpekande och nedvärderande.

Felaktigt: Hur många ”invandrare” har egentligen kommit vandrande med sitt pick och pack över landgränser? Vi antar att det är väldigt få. I stället har man kommit via skiftande transportermedel, från företagsledaren i businessklass till flyktingen som smugglats in i en container. Inte precis några vandrande nomader, som ordet ger associationer till.

Vem fan tror att ordet invandrare verkligen syftar på att individen bokstavligen har vandrat från sitt land till ett annat? Jag kan möjligen hålla med om att ordets formulering i sig är en smula missledande, men det samma kan sägas om skoknekt, stormhatt, hamstra, glaskropp, tolvfingertarm eller ostracism, för att bara nämna ett fåtal.

Viktigt för självkänslan

Utpekande: som bland annat filosofen Judith Butler

Ah, Judith Butler. Hon är mest känd för att hävda att människans sexualitet endast kommer från omgivningens normer och att de är konstituerade av språket (en teori som motbevisats gång på gång, till exempel genom upptäckten av generna 1933).

visat, är appellationen, tilltalet, en viktig faktor för vår självkänsla och självuppfattning. Om du ständigt får höra av omgivningen att du är dålig, känner du dig dålig, och motsatsen. För den som är till exempel mor, hustru, sjuksköterska, kurd och muslim är dessa identiteter normalt mycket viktigare än ”invandrare”. Men i kontakter med svenska myndigheter och i media får hon ständigt höra att hon placeras i denna kategori, skild från ”riktiga” svenskar, fast hon har svenskt pass och betalar sin skatt.

Att invandrare och svenskar generellt sett är annorlunda är väl en självklarhet? Vart man betalar skatt, och vilken land ens pass kommer ifrån är administrativa frågor, och har ingenting med Corlins och Cvetics argument att göra.

Än mer hennes barn, födda och uppvuxna i Sverige, känner sig svenska men blir i bästa fall betraktade som ”halvsvenska”. För att travestera Butler blir de alla offer för en etno-normativitet

Huruvida barnen känner sig svenska eller inte vet knappast debattörerna något om, men just dessa är ju en del av ett fiktivt exempel, så jag antar att Corlin och Cvetic kan hitta på precis vad de vill om dem. Men faktum är att huruvida en individ är andra generationens invandrare eller inte har rätt stor betydelse, inte minst i brottstatistiken (en gratis pdf finns längst ner på sidan).

(Butler är känd för termen hetero-normativitet, redaktionens anmärkning).

Tack, redaktionen.

Än värre blir det när vi kommer till begrepp som ”andra generationens” eller till och med. ”tredje generationens invandrare”! Som en känd kulturpersonlighet (Selimovic) uttryckte det:

– När ska vi egentligen sluta vandra? För att inte tala om det bisarra begreppet ”invandrarkultur”!? Vad är detta? Hammarkullefestivalen eller 17 maj-firandet bland norrmän i Sverige? Vad skiljer egentligen dessa evenemang från nationaldagsfirandet (förutom att de är betydligt roligare)?

Debattörernas största problem med begreppet invandrare är att det syftar på vandring, vilket är hårklyverier utan dess like. 17 maj-firandet må vara roligare än nationaldagen (jag har aldrig tagit del i ett 17 maj-firande, så jag kan inte riktigt uttala mig) men det kan väl vara för att vi i Sverige inte har någon speciell natonaldagstradition, till skillnad från normmännen. Därmed inte sagt att vi inte har roliga traditioner i Sverige. Midsommar brukar vara asball.

Nedvärderande ord och begrepp är sällan neutrala.

Jag förstår fortfarande inte varför invandrare skall vara ett nedvärderande begrepp.

Historikern Michel Foucault analyserar de bakomliggande antaganden och värderingar som finns så att säga mellan raderna i en text eller ett yttrande. Som egentligen handlar om maktförhållanden. Den som har tolkningsföreträde har också makten över andra.

Att utlänningar tolkar svenskar på samma sätt är förstås ovidkommande.

Något som många ”invandrare” får uppleva när de söker jobb eller bostad. Utseende, brytning eller ett utländskt klingande namn räcker för att framkalla reaktionen:

– Aha, en invandrare, och den ständiga frågan Var kommer du ifrån?

Wow... Den sista meningen är så grammatiskt inkorrekt att jag inte ens kan titta på den utan att kväljas. Moving on.

Svenskhetens gränser

Idéhistorikern Michael Azar uttrycker denna mekanism så här i boken Den koloniala bumerangen: ”Att vara äkta svensk är att inte vara som den som inte är det.” En finurlig och tänkvärd definition.

En finurlig och tänkvärd definition? Nej, utan den värsta cirkeldefinitionen jag sett på länge.

”Invandrarna” markerar alltså svenskhetens gränser, just genom att de anses stå utanför svenskheten.

Men det är väl för fan självklart? Om alla hade varit kurder skulle man inte heller kunna definiera kurderna. Hade allting varit grönt hade ingen kunnat definiera det gröna. Hade alla möbler varit stolar skulle man inte kunna definiera stolen.

Nåväl, om vi är överens om att ”invandrare” är ett problematiskt begrepp,

Det är vi inte. Kanske för att ni inte har kunnat komma på något problematiskt med det.

vad ska vi då använda i stället? Ett något mer neutralt ord är immigranter (från latinets immigro, att flytta in) och som används i engelska och franska.

Och i svenskan. Ni vet; immigranter. Vidare säger SAOL detta om ordet immigrant:

immigrant (ant') -en -er s. invandrare

Debattörernas förslag på ett ord att ersätta invandrare betyder alltså precis samma sak... Insändaren är ett slöseri av papper och trycksvärta.

Utlandsfödda är också möjligt och betecknar enbart de som verkligen är födda utanför Sveriges gränser, alltså inte deras barn och barnbarn enligt den tidigare ”arvsyndsmodellen”. I många andra fall är det helt enkelt inte relevant om en person råkar vara född i Arvika eller i Teheran.

I och med att det inte spelar någon roll i många fall, måste det alltså spela roll i vissa fall, right? Och som sagt så spelar det roll, i brottsstatistiken till exempel. Vidare; vad är det för synd ni pratar om?

Viktigast är dock att inse att uppdelningen mellan svenskar och ickesvenskar är konstgjord och bygger på en förlegad uppfattning om nationell kultur som en tidlös essens.

Jisses...

Kultur är istället en process som ständigt förändras och berikas i samspelet mellan människor oavsett deras ursprung.

Visserligen, men detta har ingenting att göra en semantisk debatt, för det är vad inlägget egentligen handlar om.

Vi är alla ättlingar till ”invandrare” från istiden och framåt, och alla dessa har bidragit till formandet av den svenska kulturens historia.

Och det samma kan sägas om precis alla andra folkslag i världshistorien, förutom möjligtvis etiopierna.

Låt oss förpassa ordet ”invandrare” till samma språkets skräplåda som ”zigenare” (romer) och ”tattare” (resandefolket). Våra utlandsfödda svenskar är värda samma respekt som alla andra människor.

"Man kan aldrig ha "rätt" i en åsikt, och därför har man knappast mer "rätt" bara för att en jävla massa människor håller med en."

Ja, jag vet... Jag är kass på att uppdatera.

Kortrecension!

Gillar du vanlig jävla vaniljfantasy, läs Eddings första fem böcker; Sagan om Belgarion.
Gillar du dem, läs de efterföljande fem böckerna; Sagan om Mallorea
Har du av någon anledning inte tröttnat? Läs då de två böckerna om Belgarath Besvärjaren.
Fortfarande boksugen? Läs något annat!

Allvarligt talat, Eddings första tolv böcker är helt okej, jag vill till och med sträcka mig så långt att de kan kallas bra. Men resten är kass, håll er låååångt borta från dem.

Dessutom är jag nödd och tvungen att skarpt avråda alla mina kära läsare från att ens överväga att plöja igenom Polgara Besvärjerskan. Gör det inte. GÖR DET FÖRIHELVETE INTE!!!

Polgara Besvärjerskan är ondskefull. Det är en ond jävla bok, vars enda syfte verkar vara att skrämma små fantasyälskare så mycket att deras kulor vandrar tillbaka upp i buken på dem.

Som en jämförelse kan vi ta Moby Dick.

Tänk er att Herman Melville skrev en uppföljare till den boken. Tänk er sedan att uppföljaren är skriven ur valens perspektiv, och att den i den här boken har degenererats till en gnällig metafeminist, som mest spenderar tiden med att prata med fiskar, och håna sina släktingar. Tänk er slutligen att Melville skriver hela boken på en kvart, förolämpar läsaren ett flertal gånger i själva prosan, och avslutar med att pissa sina fans i huvudet medan han skriker "JAG TJÄNAR MER PENGAR ÄN NI!".

I'm dead fucking serious... så kass är den.

Om ni någonsin råkar lägga handen på boken i ett bibliotek, tvätta er med klorin. Om ni någonsin finner boken i ert hem, elda upp den, och sterilisera rummet med senapsgas. Om ni någonsin får boken i present av er mormor måste ni tvinga henne att äta upp den, och sedan sätta eld på henne, allt annat vore ett våldtäckt av världslitteraturen.

Hör min varning, kära läsare!

Folk frågar mig ofta; "Buster, hur kommer det sig att du lyckas vara så vacker, intelligent och belevad?"
Och jag svarar alltid; "Jo, min käre vän, det beror på att jag alltid följer mina personliga gentlemannaregler."

"Vilka är då dessa regler?", undrar nu säkert mina kära läsare, och i min outsägliga visdom och godhet tänker jag därför delge dem på denna blogg.

Läs och ta lärdom.


En gentleman...

... bär alltid hatt vid alla tillfällen som det känns brukligt. Studier visar att 84 procent av en gentlemans gentlemannamässighet sitter i huvudbonaden.

... visar ALDRIG sina kroppsvätskor. Att spotta, snora, pissa eller blöda offentligt är oerhört ogentlemannamässigt.

... tar aldrig av sig sin kavaj inför någon annan.

... erbjuder alltid sin hjälp till andra människor, i synnerhet damer.

... accepterar aldrig hjälp från någon, i synnerhet inte från andra gentlemän.

... ger ständigt ett sken av att vara belevad, intellektuell och respekterad, även om så inte egentligen är fallet.

... dödar bara andra människor med nävarna, knivar eller möjligtvis ett mindre handeldsvapen. Att använda tillhyggen såsom järnrör, pissoarer eller verktyg är otänkbart då dessa har andra användningsområden, och skall respekteras som sådana.


Följ dessa regler, kära läsare, så kanske ni kan komma upp till min nivå av gentlemannamässighet.